Banjobb, fölgos och håriga hästar!

Började dagen med att köra banjobb med Igor. Varje gång är det samma sak. Mungiporna är uppåt resten av dagen medan armarna släpar i marken. Han är oftast lagom pigg i själva jobbet, men sedan efter mål när det är dags att bromsa så har han fått upp farten. Drömdistansen vore 21400 m. Jag har i alla fall bestämt mig för att köra honom själv i första loppet efter vinterträningen. Blir inte i ett lunchlopp, för då hinner jag inte få stopp på honom förrän nästa lopp ska köras.
 
Annars då, snöoväder i Skellefteå idag. Perfekt dag att åka till Burträsk och hämta hem mamma Shore som varit utlånad för att få en fölis. Hennes föl kan vara det finaste och mysigaste som finns. Nu står hon tillsammans med Iffy och Lykka på lösdriften och väntar på våren då hon ska betäckas igen.
 
Håll i er, för här kommer två bilder på Igor. En från förra vintern och en från i somras, bara för att ni ska förstå hur hårig han verkligen är!
 
Vinterpäls
Sommarpäls

Om det svåraste - att orka vara ledig!

Dagen före julafton drog mina arbetskamrater till Thailand. Kvar var jag, en butik och åtta hästar. Tungt kan det verka, att ta hand om allting. Helt ärligt kan jag säga att jag var lite skeptiskt till att "jobba" hela julen, nyår och allt. Vad jag inte tänkte på var att det fanns en hel massa dagar som butiken var stängd, två körsugna gubbar, en tjej med jullov som var stallsugen och en gravid tjej som ville hjälpa till så mycket som möjligt nu för att kunna ta lite stalledigt när det börjar vara dags att föda barn. Alltså en hel massa ledighet för mig. Visst, jag var där på julaftonskvällen, just efter tolvslaget på nyårsafton, på morgonen dagen efter och så klart massa andra dagar. Jag flyttade ungefär åttio höbalar när en vattenkopp frusit sönder och blött ner ungefär hälften av höet. Men överlag har jag kunnat tagit det lugnt. Så lugnt att jag hunnit storstäda hela huset, sett så mycket tv att röven är helt öm, läst en hel hög med böcker och tidningar och umgåtts så mycket med min sambo att vi snart inte orkar med varandra längre.
 
Det hela har resulterat i att jag nu längtar intensivt efter vinterträningen, som vi ska börja med om precis en vecka. Jag längtar efter dagar då hela stallet ska köras, då det är fullt ös och allting är som vanligt igen. Då jag kan komma hem efter en hel dagen bakom hästrumpor, duscha och slippa att vara rastlös på kvällen. Då jag aldrig behöver fundera på "vad ska jag göra ikväll" utan valet är självklart, äta och sova. Jag längtar tillbaka till vardagen, till det riktigt livet!
 
Något jag faktiskt ägnat rätt mycket tid åt på sistone är körkortsteori. Att få köra tung släp ligger på schemat. Tänk så skönt att kunna lasta fyra hästar, två i bilen och två i finkan och köra precis var som helst. Testfaserna är avklarade och på onsdag ska jag få veta vilken dag teoriprovet ska skrivas. Körlektioner är inbokade den tjugonde och tjugoandra januari och sedan är det bara att anmäla sig till körprovet, lätt backa in släpen mellan några koner och körkortet är mitt. Typ. Först visst kan det inte ta mer än två timmar att bli riktigt grym på att backa släp? Jag lovar att hålla er uppdaterade om hur det går.
 
Nu ska jag ta upp fötterna ur fotbadet och krypa i säng. Imorgon är det morgonfodring i stallet. Tack och lov, så jag får pallra mig upp ur sängen i tid! God fortsättning allihopa!
 
Igor "Magen" Mant och hans kuskvikarie Emelie.

Veterinärbesök med Igor

Idag har Igor fått följa med till PH vet för en koll. Jag ville veta hur sliten han var efter att ha gjort tre relativt täta starter. Per gjorde ett böjprov och konstaterade att hästen aldrig sett bättre ut. Han sa att det var det här vi skulle komma ihåg. Hur vi lyckats med att få en häst som varit otroligt ofräsch till att kunna göra tre täta starter och fortfarande se fantastisk ut. Att vi skulle tänka på det lite oftare än vad vi tänkte på alla misslyckanden.
Igor Mant och Staro Evergreen

Nya vinterskor

I lördags var jag med Mattias på skoterns dag. Han köpte ingenting medan jag bestämde mig för att äntligen köpa ett par varma vinterskor. Inte varma, utan VARMA. Skorna som kändes bäst och som fick följa med hem heter Baffin Icefield och ska tydligen klarar ner till hundra minusgrader. Stora och klumpiga, men det spelar ingen roll, för jag ska sitta still i vagnen. Efter rabatt blev priset 1259 kronor. Kommer med en utvärdering så fort jag använt dem. Känns lite meningslöst att göra det idag när det är tio plusgrader ute.

Nästa uppdrag är att hitta de perfekta handskarna. Tips mottages tacksamt.
 

Resultat från Bergsåker

Frågan varför vi anmäler och åker fyrtio mil enkel väg, för ett breddlopp, fick jag höra många gånger. Varför inte tycker jag? Att det sedan blåste så mycket på vägen dit att bilen nästan blåste av vägen och att det regnade hela dagen fick mig faktiskt också att tvivla på mitt eget beslut.
 
Fyra omstarter med en häst som ville iväg riktigt ordentligt varje gång var verkligen inte optimalt. De pyttesmå broddarna jag skruvat i bakskorna gjorde att han högg fast lite med baksteget. Inte heller optimalt. Han, och kusken, kämpade och var fyra imål och det går inte annat än att vara nöjd.
 
Klart att jag är en tävlingsmänniska och vill vinna, men det skönaste av allt är att han är en riktig dröm att sela ut på tävling. Han uppför sig som om han aldrig har gjort annat. När jag såg honom i defileringsvolten och hörde låten Seize The Day var jag verkligen världens gladaste människa. Morfar var också nöjd, mamma skvallrade att han hade darr på rösten efter loppet, så stolt var han över sin häst!
 
Hemresan var inga problem och när jag la mig i sängen halv fem på morgonen hade jag lika gärna kunnat låta bli att sova. Tröttheten kom istället dagen efter, som tur var en ledig dag.
 
Nice Way och Igor Mant

Umåker, andra oktober.

Ikväll har Igor och Yngve tävla i Umeå. Båda galopperade bort en platsplacering. Yngve låg andra ut, galopperade och hamnade istället femte ut, men gick bra och var fyra i mål. Igor var lite trög i senaste starten på Bergsåker, så på hans huvudlag fanns idag två ludd, så kallade Mac Lobellare. Det var lite onödigt eftersom han idag var piggare än någonsin tidigare. På gränsen till heltokig faktiskt. Han gick iväg bra från start, men när det kom en häst på utsidan så skulle han helt enkelt vara först, kosta vad det kosta ville. Det blev en galopp och kostade drygt hundra meter.
 
Han såg i alla fall grymt fin ut efter galoppen, så det är bara att anmäla igen. Blir troligtvis Skellefteå om tio dagar ifall allting känns bra. Alltid skönt att starta hemma och slippa resa, även om han kanske är den snällaste av alla att resa med. Före han kom till mig var hans rekord från Djupgroven till travbanan, kanske två mil. Nu börjar han vara lite mer berest. Lycksele, Boden, Umeå, Solänget, Bergsåker och PH vet i Timrå.
 
Det härligaste idag var att komma hem och ha stallet nysopat, boxarna mockade och hästarna fodrade. Bästa Emelie går det alltid att lita på!
 
Nu är det sovdags! Imorgon är det hästar som ska tränas, matas och pysslas om. Grejerna från idag ska packas upp och tvättas och grejerna till måndagens tävlingar ska smörjas och packas. God natt!

Resultat från Dannero

Idag var det dags för Iffy att tävla. Allt var perfekt förberett, veterinären, equiterapeuten, hovslagaren och alla andra runt omkring hade gjort allt. Selen var smord, rycksnöret perfekt längd, framskorna ryckta. Jag stod vid staketet och händerna vibrerade av spänning. Hon såg bländade fin ut i uppsamlingsvolten, men körde sedan ut från banan igen. Paniken innan jag insåg vad problemet var. Fel nummerbricka. Eller ja, rätt siffra, bara fel färg. Hon hade en lila etta istället för en grön. Fort bytt och hon var ute på banan igen. Hon med rätt färg på brickan och jag med en böteslapp på 900 spänn. Allt förberett och så missar jag det allra sista. Bra gjort.

Hon var bra som fyra i mål. Med tanke på att det är första starten på nästan två månader så är jag absolut nöjd med henne. Travade bra, uppförde sig perfekt och kämpade hela vägen in i mål. Ännu lite ändringar i utrustningen till nästa gång så blir det förhoppningsvis ännu lite bättre.
 
Fyra lopp senare var det Everts tur. Två omstarter. Micke orsakade den ena och då kom såklart orolighetsministern fram i mig och jag började tänka katastroftankar om att han skulle bli utkörd. Jag behövde inte oroa mig. Han tog ledningen i tredje starten och lekte med konkurrenterna hela vägen in i mål. Årets andra stallseger. Ibland känns det som en omöjlighet att få vinna lopp, och när det väl händer så är det hur enkelt som helst.
 
Nu blir det att krypa i säng. Imorgon är en ny dag med kvällstrav på Bergsåker. Igor startar i lopp 10, så håll tummen stenhårt!

Travfolk!

Idag fick jag en halvbitter kommentar om att jag faktiskt inte skulle "jobba hela tiden" utan vara hemma och vila ibland också. Kan ha varit min mamma och anledningen kan ha varit att jag är väldigt förkyld, men ändå. Jag blev lite irriterad. Hade jag sagt att jag skulle gå på bio hade det varit en helt annan sak. Skillnaden nu var jag att jag skulle göra samma sak som jag gör på mitt jobb, fast på min fritid. Inte så lätt för en icke inbiten travmänniska att förstå. Hon förstår inte att jag, hur lång arbetsdagen än varit, ändå gärna åker på trav på kvällen. Det är mitt intresse, men samtidigt också mitt jobb.
 
Att åka på trav och ha lite att göra är så härligt. Yngling Å. gjorde sin första start någonsin. Vi blev lika chockade allihopa, för han har verkligen lurat oss. Från att ha varit en halvdålig eller kanske medelmåttig häst hemma blev han helt plötsligt något annat på banan. Ett proffs. Ove berömde honom mycket. Att det sedan blev galopp på upploppet var så klart skittråkigt, men sånt händer ibland. Han startade i alla fall i lopp två, så resten av kvällen kunde ägnas åt att se lopp och prata med människor.
 
Travmänniskor. Detta fantastiska folk där alla har något gemensamt. Där det går att prata med en tioårig kille och en pensionärstant om samma sak. Travsporten. Där alla hjälper alla och ställer upp för varandra. Jag tvekade inte att vända på väg till restaurangen för att låna ut våra hjul till en som fått punka. Det hör liksom till.
 
I fredags fick vi bevittna samma sak, då vi med personbil och finka fick soppatorsk mitt ute i skogen på väg hem från Lycksele. Några kilometer från närmaste mack. Varenda hästbil och bilar med finka stannade för att fråga vad som hänt och hur de kunde hjälpa till.
 
Har ni provat få soppatorsk eller punktering med en vanlig personbil någon gång? Att någon ska stanna då är lika stor chans som att vinna på triss.
 
Nä, travfolk ska det vara! Jag vill att det alltid ska vara så här, att det är självklart att hjälpa varandra och ställa upp när det krisar. Jag vet att det kan förbli så om alla fortsätter att hjälpas åt. Kom ihåg det, nästa gång är det du som står på vägen med punktering eller har glömt att ta med bukgjorden till selen. Hjälp varandra, nu och i framtiden också! KRAM TILL ALLA FANTASTISKA! <3
 

Jag vet, jag borde lägga tiden på något annat, men jag blir bara så fruktansvärt trött!

Olle skriver:
 
Finns inget som heter Nordsvensk travare
Rasen delades upp år 1964 i två raser. Det är 50 år sedan! Nordsvensk Brukshäst och Svensk Kallblodstravare är två helt olika raser, som skiljer sig mycket åt både vad gäller exteriör och mentalitet. Varför verkar detta vara så svårt för folk att ta in?
 
Har tänkt ut två olika svar, funderar på vilket som egentligen är det bästa. Att verkligen smöra in mig och tacka så otroligt mycket för att han ägnat lilla mig uppmärksamhet, mitt i V75-sändningen dessutom, eller att gå rätt på sak och berätta att han inte är så påläst som han tror.
 
Kära Olle.
 
Tack för att du delar med dig av dina otroligt stora kunskaper angåendet ämnet. Jag är så tacksam över att du, på en lördag eftermiddag, offrar din värdefulla tid till att lära mig mer om detta. Jag var tyvärr upptagen med att sela ut min passhäst som startade på V75, så jag kunde inte svara på mailet direkt. Hoppas att det inte störde dig alltför mycket att behöva vänta. Känner att din information har hjälpt mig mycket och att jag kommer att ha stor nytta av detta i framtiden.
 
Med vänliga och tacksamma hälsningar!
 
 
eller....
 
 
Hej Olle! (Eller förresten, varför skriva hej, lät onödigt trevligt!)
 
Yes, jag kan också räkna att år 1964 är för 50 år sedan. Då delades alltså den nordsvenska hästen upp i två olika raser, nordsvensk brukshäst och nordsvensk travare. Eftersom den nordsvenska travaren så småningom även blandades med norska kallblod så beslutades de att enligt stamboken bara kallas för kallblodstravare.

Rätta mig gärna om jag har fel, detta är ingenting jag har källor på, förutom årtalet och att det är 50 år sedan, något som du lärde mig. Detta är sådant jag lärt mig av människor i min omgivning och på min arbetsplats.
 
Jag ägnar ungefär femtio timmar i veckan på hästar och helt övertygad om att jag gör mig förstådd även om jag av misstag skulle råka kalla Dalrapp för nordsvensk!

Sedan skulle jag bara vilja berätta för dig att varken ordet "nordsvensk", "brukshäst", "svensk" och "kallblodstravare" i text bör skrivas med stor bokstav. Varför nu detta är så svårt för folk att ta in.
 
Ett litet extra plus till dig som lämnade en mailadress som inte verkar vara giltig. Får min respekt för dig att höjas ytterligare!
 
Puss & kram!

När känslorna bubblar över!

Såg V75 igår och skrattade gott åt Anna Maria Öberg, skötare åt Månprisen A.M., som stod vid staketet, skrek hela upploppet och riktigt jobbade in hästen i mål. Som om jag inte gör exakt likadant själv. Som om jag stod vid staketet och bara knöt näven och viskade "yes" när Coolan vann på Bergsåker.

När en sitter i soffan är det lätt att fnissa och tycka att hon, den där människan, kan inte vara riktigt normal. Vid staketet när hästen jobbar sig förbi alla konkurrenter att det svårt att bete sig "normalt". Jag klarar det då inte. Om någon skulle fråga mig vad jag ropade när Coolan vann, så minns jag faktiskt inte. Det är såna gånger som orden inte tar en sväng förbi hjärnan för att godkännas innan de kommer ut. De kommer direkt från hjärtat.
 
Torsdagen i Sundsvall bjöd på en seger för Coolan (Too Cool For You) och en andraplats för mina finaste prinsessa Iffy. Kan säga att hemvägen inte alls kändes jobbig och dryg. Att ett påsklov kändes onödigt. Jag ville vara på travet och bara titta på mina fina underbara hästar. Nu i efterhand har det varit skönt att vara lite ledig, men jag har då varit dit en sväng varje dag ändå.
 
Imorgon börjar vardagen igen. Två vanliga dagar innan det är tävlingsdags igen. Parken (Walkinthepark) och Nice (Nice Way) ska starta i var sitt lunchlopp i Boden på torsdag.

Travskolevikarien Igor

Jag hittade just en bild på Igor från Travskolan. Han vikarierar som travskolehäst idag. Jag tror att det kommer att gå jättebra, för han är ju en härlig kille!
 

Klantarsel!

Iffy hade en knöl på sidan av huvudet som inte fanns där igår, så morfar bremsade henne medan jag rakade för att se om det var något sår. Hittade inget sår och kände lite inuti hennes mun för att se om det kanske var någonting innifrån kinden, att hon bitit sig eller så. Har hört ungefär femton gånger att det är dumt att stoppa in fingrarna inuti en hästmun utan munstege. Har dessutom gjort det en gång förr och lyckats fått in fingrarna mellan två kindtänder. Idag var det dags igen. Klantskalle. Vissa lär sig aldrig! Morfar har plåstrat om fingret och jag vågar inte ta av plåstret och titta hur det ser ut. Nageln såg lite krossad ut. Det gör ont, dessutom går det betydligt hackigare att skriva på datorn med höger pekfinger ur funktion. Micke kunde så klart direkt konstratera varifrån problemet uppkommit, så nästa gång blir det checkpinne istället för kindstropp så får vi se.
 
Jag tror förresten inte att det är riktigt normalt att hänga på sin arbetsplats i sju timmar på en ledig dag, men det var härligt att vara där och bara filosofera, brodda om tjejerna, packa upp alla grejer från gårdagen och sortera högen med osorterade broddar som bara växer. Dessutom kom Erica, Kim och Tusse med pizza. Inte illa!
 
Nu ska jag till Sofia som bjuder på tacos till middag. Imorgon blir det tjejkväll med mina barndomstjejer. Hur bra liv har inte jag?
 

Skärpning ponnykuskar - vad hände sen?

För drygt en vecka sedan såg jag ett förskräckligt ponnylopp i Boden. Jag skrev ett inlägg på bloggen som nästan 500 personer har läst, jag ringde Svensk Travsport, jag pratade med massor av aktiva, jag pratade med travbanechefen. Jag blev galen när mitt inlägg som delats på Travskolan i Bodens facebooksida togs bort. Jag förstår absolut att det inte ser bra ut, men jag tycker personligen att det ser ännu värre ut Travskolan i Boden inte tycker att detta ska uppmärksammas.
 
Jag fick även ta del av ett utskick från SPTF:s ordförande som gått ut till alla ponnytravklubbar i Sverige. Kändes som en seger då jag vet att jag varit med och jobbat för detta.
 
Nu är det bara att hålla tummarna för att ordningen skärps till. Mitt och ert uppdrag är att vara uppmärksamma. Ser vi någonsin ett så smutsigt lopp igen är det bara att kasta sig på mail och telefoner för att berätta om händelsen för de högre upp. Svensk Travsport, SPTF, orförander och travbanechefer.
 
Nu får det vara slut på det här! Vilka är med mig?
 


"Till Klubbarna!
 
Då det kommit till vår kännedom att på några ställen i Sverige fortfarande förekommer mobbing och trakasserier mellan våra ponnyungdomar i form av skrik, skrän, svordomar, könsord, skrämsel mm, vill jag starkt poängtera att SPTF har nolltolerans när det gäller sådant beteende. De personer som trots tidigare påminnelse från SPTF om detta inte beter sig på ett riktigt sätt, har inte på en travbana att göra. Därför måste nu SPTF tillsammans med tjänstgörande funktionärer och ni klubbar intensifiera bevakningen av uppförandet på våra travbanor mellan de aktiva och de som inte kan hålla sig inom vad som är acceptabelt kommer att få kännbara påföljder.
 
Ni som ponnytravklubb måste tar Ert ansvar i detta och beivra sådana beteenden. Upprepas beteendet måste klubben ta beslut om ev uteslutning då detta måste anses som att medlem uppträder på ett sådant sätt som kan anses skada SPTF:s verksamhet och anseende.
 
Jag förväntar mig att Ni nu tar tag i detta och att jag slipper få mer mail, telefonsamtal mm från aktiva, föräldrar och andra som observerat dessa beteenden bland ponnytravungdomarna.
 
Arne Florqvist
Ordförande"
 

En helt vanlig hästskötarfredag

Oj vilken härlig dag vi fick vara med om igår. Jag fick premiärköra lopp för det här året tillsammans med fina Chicago Aron som var sexa. Det kändes okej, så klart ville jag vara längre fram, men jag körde som ägaren ville och gjorde inga stora misstag. En mycket fin och speciellt häst!
 
Micke hade fått stränga ordet att absolut inte köra galopp från start med Iffy, så att de tog sig iväg felfritt kändes som en seger, trots att hon hamnade sist invändigt och fick börja tugga ner motståndarna en efter en efter drygt ett varv. Hon slutade fyra och ingen kan vara mer nöjd än jag. Det bästa var att hon var mycket lugnare innan loppet den här gången också.
 
Parken (Walkinthepark) hade äntligen fått till spårlottningen och var etta bakom bilen. Hon gjorde ett bra lopp och var tvåa.
 
Coolan (Too Cool For You) har alltid gått bäst i tuffa lopp, så från springspår var de bara att gasa direkt. Hon hamnade i dödens utanför Robert Dunder som vägrade släppa ledningen. Han visste nog inte att Coolans smeknamn är "Tanksen". Stackars den hästen, att bli manglad av henne är inte det lättaste och det visade sig också till slut när den inte orkade mer medan Coolan bara fortsatte jobba starkt och blev tvåa.
 
Jag är så nöjd över resultaten, men mest nöjd över hur otroligt proffsigt hästarna har uppfört sig. Iffy var bara lite nervös inför värmningen, men när hon hade fått jogga av sig i skogen släppte det och hon var hur lugn och fin som helst. Travarhälsan kom på besök och jag fick dra hela historien och varför hennes bakben ser ut som de gör. De stora brudarna uppförde sig också exemplariskt. Eller okej, att Parken skulle ha öronen framåt hela tiden och inte försöka bitas ibland kommer aldrig att hända, men det är faktiskt accepterat att vara en diva när hon också presterar.
 
Gammal bild på hästen jag körde igår. Chicago Aron.
Foto: Carina Olofsson

Provlopp och ridläger!

Ringde till seket fem minuter före anmälningen gick ut och tänkte höra hur kallblodsloppet såg ut. Noll anmälda. Gillar alla kallblodstränare också hockey eller? Som tur var så var även det långsammare varmblodsloppet inställt, så hästen som Micke skulle köra i det loppet fick vara med i det snabbare loppet istället, med mig i vagnen. Tur att jag fick ett litet genrep inför fredagen, då jag ska köra första loppet för i år.
 
Imorgon ska jag jobba i butiken. Det är okej, jag saknar ofta stallet när jag är där, men ändå väldigt roligt att få träffa massa folk, som oftast också är intresserade av hästar. Finns alltid mycket att prata om och jag lär mig verkligen något nytt varje gång jag är där. Att börja tio är inte helt fel det heller, sovmorgon är alltid uppskattat.

Idag har jag även bokat in en semestervecka. Den sjunde juli åker jag och Dalrapp till Umeå på ridläger. Så roligt! Känns som att min sambo kan vara lite besviken att jag åker på ridläger på min semester, så mina andra semesterveckor lär tillbringas med honom!