Helt plötsligt TV-kändis

Igår kom vintern äntligen. Snö, vind och tio minusgrader. Vi klädde oss ordentligt inför första turen och ännu mer inför andra. Tio minus är rena semestervädret när en är van vid en riktig vinter, men vi har i princip haft nollgradigt tills igår, så det var kallt! När vi kört klart skulle jag pumpa stötdämparna i vagnarna och när jag gick med vagnen mot garaget kom det en gubbe i SVT-bil och frågade om han fick filma. Jag fattade ingenting, men jaja, kör på!
 
Vill ni se klippet är det bara att klicka på länken och spola fram till 12.12 ungefär.
http://www.svtplay.se/video/1723607/10-1-19-15
 

Hovböld!

Igor var mystiskt halt över jul och nyår. Till att börja med ingen svullnad eller värme någonstans i benet, bara en rejäl hälta. När vi uteslutit allt annat fanns det två alternativ kvar. En fraktur eller en hovböld. Samma dag som veterinären skulle komma tog jag in honom från hagen och hältan var betydligt mindre än dagen före. Hur typiskt? Jag lyfte upp hoven och dog av lukten. Hovböld. Helt klart. Det kändes otroligt bra!
 
Ingen av mina egna hästar har haft hovbölder tidigare och min erfarenhet är i princip noll. Är det någon som har mer koll och kanske något tips är du mer än välkommen att dela med dig! Thanks!
 
Dagens tips från mig är att ha plasthandskar på dig när du rengör hoven. Om du inte har det kommer lukten från dina händer att göra dig illamående. Om du nu råkar rengöra hovbölden utan handskar och bara tvättar händerna tre gånger, ät då inte en Subway-macka efteråt. Jag fick andas ut för varje tugga jag tog. Tvättade händerna tio gånger med tre olika tvålar och duschade sedan. Kunde fortfarande känna lukten om jag tog ett djupt andetag.
 
Fy. Äckelbloggen.se. Känner jag mig själv rätt så kommer det väl en bild imorgon också.
 
Igor Mant - Bild från i våras

Ottos veterinärundersökning.

I torsdags var jag och Mattias till PH vet med Otto. Redan innan kvalet hade jag planerat att åka dit, då jag tycker att det är bra att göra en rutinkontroll då och då för att veta vart vi står. Jag har varit nöjd med honom i träningen hemma och sett en fin utveckling. När banveterinären i Boden stod bredvid mig i kvalet och klagade blev jag så klart osäker. Kanske hade jag överskattat honom? Kanske var han sämre än jag trodde?
 
Hos Per började jag med att skritta honom fram och tillbaka på löpgången och sedan springa med honom. Per gjorde ett böjprov och som vanligt väntade jag med spänning på resultatet. Ingen behandling behövdes.
 
Först ville jag bara ringa banveterinären och säga "HAHA, DU HADE FEEEEL!", men på sätt och vis hade han också rätt. Inte att Otto var halt, men att han såg obekväm ut. Nu när jag vet att det inte berodde på någon hälta vet jag desto mer hur viktigt det är för honom att vara trygg och ha självförtroende.
 
Bästa Otto! Vi ska klara det!
 
 

Travgalen

Helena Ståhl

RSS 2.0