Travfolk!

Idag fick jag en halvbitter kommentar om att jag faktiskt inte skulle "jobba hela tiden" utan vara hemma och vila ibland också. Kan ha varit min mamma och anledningen kan ha varit att jag är väldigt förkyld, men ändå. Jag blev lite irriterad. Hade jag sagt att jag skulle gå på bio hade det varit en helt annan sak. Skillnaden nu var jag att jag skulle göra samma sak som jag gör på mitt jobb, fast på min fritid. Inte så lätt för en icke inbiten travmänniska att förstå. Hon förstår inte att jag, hur lång arbetsdagen än varit, ändå gärna åker på trav på kvällen. Det är mitt intresse, men samtidigt också mitt jobb.
 
Att åka på trav och ha lite att göra är så härligt. Yngling Å. gjorde sin första start någonsin. Vi blev lika chockade allihopa, för han har verkligen lurat oss. Från att ha varit en halvdålig eller kanske medelmåttig häst hemma blev han helt plötsligt något annat på banan. Ett proffs. Ove berömde honom mycket. Att det sedan blev galopp på upploppet var så klart skittråkigt, men sånt händer ibland. Han startade i alla fall i lopp två, så resten av kvällen kunde ägnas åt att se lopp och prata med människor.
 
Travmänniskor. Detta fantastiska folk där alla har något gemensamt. Där det går att prata med en tioårig kille och en pensionärstant om samma sak. Travsporten. Där alla hjälper alla och ställer upp för varandra. Jag tvekade inte att vända på väg till restaurangen för att låna ut våra hjul till en som fått punka. Det hör liksom till.
 
I fredags fick vi bevittna samma sak, då vi med personbil och finka fick soppatorsk mitt ute i skogen på väg hem från Lycksele. Några kilometer från närmaste mack. Varenda hästbil och bilar med finka stannade för att fråga vad som hänt och hur de kunde hjälpa till.
 
Har ni provat få soppatorsk eller punktering med en vanlig personbil någon gång? Att någon ska stanna då är lika stor chans som att vinna på triss.
 
Nä, travfolk ska det vara! Jag vill att det alltid ska vara så här, att det är självklart att hjälpa varandra och ställa upp när det krisar. Jag vet att det kan förbli så om alla fortsätter att hjälpas åt. Kom ihåg det, nästa gång är det du som står på vägen med punktering eller har glömt att ta med bukgjorden till selen. Hjälp varandra, nu och i framtiden också! KRAM TILL ALLA FANTASTISKA! <3
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Travgalen

Helena Ståhl

RSS 2.0